ÄR DU VERKLIGEN EN KÄMPE?
Med anledning av mycket svag respons är jag skeptisk till att Tuttrevolutions alla medlemmar verkligen är kapabla till engagemang för detta. Finns föga intresse att författa debatt- & tanketexter till Tuttrevolutionsbloggen, uppmärksamma andra på vår existens via egna bloggar eller skicka in förslag på hur vi kan föra fram vårat budskap ställer jag mig frågande till om ni verkligen kommer att ha lust att delta i aktioner, demonstrationer & annat som planeras för framtiden.
Då detta inte är en grupp för er som anser att det yttersta beviset för engagemang är att gå med i en Facebookgrupp så att era 632 vänner (varav 93 av dom är totala främlingar) kan se hur mycket ni 'bryr er' om omvärlden skulle jag önska att ni som inte har några planer på att engagera er i denna fråga avviker från gruppen då det är problematiskt att se ett visst gruppmedlemsantal & tro att man kan förlita sig på det när det i själva verket enbart är en viss procentandel av medlemmarna som har någonting reellt att komma med.
Jag ber ingen att göra allt hela tiden, men jag ber er att göra någonting någon gång. Kan du skapa material till bloggen, vara aktiv i debatter, tejpa upp affischer, agera idéspruta, deltaga i aktioner &/eller testa omvärlden &.s.v. är du varmt välkommen för fortsatt kamp, men om kamp för dig innebär att gå med i en grupp & sedan tro att du har gjort ditt vill jag be dig att gå ur & jag önskar dig all lycka med framtida engagemang för andra frågor som kanske intresserar dig mer.
Då detta inte är en grupp för er som anser att det yttersta beviset för engagemang är att gå med i en Facebookgrupp så att era 632 vänner (varav 93 av dom är totala främlingar) kan se hur mycket ni 'bryr er' om omvärlden skulle jag önska att ni som inte har några planer på att engagera er i denna fråga avviker från gruppen då det är problematiskt att se ett visst gruppmedlemsantal & tro att man kan förlita sig på det när det i själva verket enbart är en viss procentandel av medlemmarna som har någonting reellt att komma med.
Jag ber ingen att göra allt hela tiden, men jag ber er att göra någonting någon gång. Kan du skapa material till bloggen, vara aktiv i debatter, tejpa upp affischer, agera idéspruta, deltaga i aktioner &/eller testa omvärlden &.s.v. är du varmt välkommen för fortsatt kamp, men om kamp för dig innebär att gå med i en grupp & sedan tro att du har gjort ditt vill jag be dig att gå ur & jag önskar dig all lycka med framtida engagemang för andra frågor som kanske intresserar dig mer.
Dagen efter förtydligade jag mig i ett inlägg:
SVAR PÅ BREV MED UNDRINGAR OM VAD SOM KOMMER ATT SKE,
& OM NÅGONTING ALLS KOMMER ATT SKE.
Till min lycka lämnade ett sort antal människor gruppen i denna veva. Det ligger inget värde i att stoltsera med ett massivt medlemsantal. Sanning ligger inte i ett jubel som ljuder "Nu är vi 1000 medlemmar!" då det enda som betyder någonting för att föra kampen framåt är om vi är 1000 engagerade. Medlemasantalet i sig är ingenting att briljera med då det bara är ett verktyg för mig & andra tuttrevoltörer att se hur många uppfångade medrevoltörer det finns. Hur många som är med för att tillsammans aktivt förändra verkligheten.
Dessvärre kom jag - till förvåning, då jag var naiv i tanken - att upptäcka att en betydande del av gruppantalet bestod av människor som ville låtsasbrysig, vara ett internet'stöd' eller såg det som "en kul graj". Att låtsasbrysig - d.v.s. ikläda sig en specifik färg en specifik dag för en specifik förtryckt folkgrupp eller dylikt, att klicka sig medlem i en politisk Facebook-grupp eller att rösta på valdagen utan att ha den blekaste om vad man röstar på; inte speciellt hett. Framförallt inte till någon hjälp.
En revolt eller samhällelig förändring förs inte framåt av människor som står & tittar på & säger sig vara till hjälp för att dom bara står där, utan av människor som gör. Som agerar. Inte heller internetstöd roade mig nämnvärt vilket kom att uppröra somliga medlemmar som gick ur efter min uppmaning. Som om deras nuna på en nätsida skulle vara så mycket till hjälp? Som om dom till råga på allt tog illa vid sig av att jag inte tyckte det. Vad gjorde just dom så speciella att dom bara behövde uppvisa sitt plyte & namn för att inge ett respektivt 'stöd'? Vad är det ens tal om för stöd? Ett litet barn som cyklar med stödhjul skulle trilla & slå sig om dessa enbart fungerade som dekoration.
Trots att jag inte bad om mycket gröptes alltså medlemsantalet sakta ur. Jag bad om att ge minst ett par sekunder någon gång under livstiden. Ett par sekunder! Ett par sekunder som i ett snabbskrivet debattinlägg i en diskussion på ett forum, ett par sekunder som en liten blogglänk till sina 40 läsare, ett par sekunder som i att rösta på denna blogg-poll. Ett par sekunder mer än vad det tog för att bli medlem för att sedan sitta på arslet & vänta på att någon annan skulle ödsla sina viktiga sekunder, istället. Någon menade att någonting sådant hade han inte tid med, han hade annat som dessvärre tog upp den tiden. Jag kan känna sorg för stackaren som måste leva ett liv i stressens ytterkant, där ett par sekunder är droppen & för mycket att göra.
Det handlar såklart inte om tidsbrist, det är bara ett svepsjäl kommet ur det skamliga i att inte bry sig tillräckligt mycket & på riktigt. Snälla, människor, betänk allt hemskt i världen! Dessa ziljontals saker som är förbannat fel. Kan du ge propert av din tid till allt detta & samtidigt känna att det är någonting som är till nytta för problemområdena? Själv ger jag otroligt lite av min tid för att bekämpa det massiva problemet med svält & dåligt vatten som finns på sina håll i Afrika. Det är ingenting jag brinner för i dagsläget då min inre brand allt som oftast väcks av orättvisor som jag kan se med blotta ögat. Det ger mig vatten på argumentationskranen att ha personlig erfarenhet av vad jag talar om & det talar till min rent egoistiska drift att tillfredsställa mina egna behov som människa, även om där även inkluderas andras välbefinnande.
Det handlar alltså inte om att jag tycker att afrikansk svält är ett ickeproblem, utan om att jag har mindre att ge i den debatten än vad jag har i debatter som berör mina hjärtefrågor. Som jag tidigare nämnt i denna blogg tror jag på en balans i frågor som möts av engagemang. Fokuserar sig alla på vissa utvalda frågor av supersvår karaktär ser jag en risk att samhällelig utveckling i det stora hela kommer att gå ruggigt trögt & att dom 'små' problemen tillåts växa & bli allt större samt skapa underkategorier av bekymmer vi aldrig hade kunnat ana. Med det inte sagt att du är en dålig medlem om detta med bara bröst inte är en hjärtefråga för dig, men det måste ändå finnas någon sorts glöd i dig som gör att du vill förändra i just denna fråga. Annars är du bara en störande siffra som ger en felaktig bild av hur många jag har möjlighet att dra ut på stan den 8:e mars.
Antalet medlemmar som har tyckt att det är en god idé att deltaga i aktion på kvinnodagen den 8:e mars: två stycken. Varav två av dessa två är vänner till mig. Antalet medlemmar som har skickat in text till bloggen, om vi bortser från vänner till mig: noll. Antalet medlemmar som har skickat in förslag på vad att göra i kampen: noll. Antalet medlemmar i gruppen i detta nu: 376. Siffran har legat kring det sedan sommarens uppmaning att gå ur vid låtsasintresse.
Alltså ~376 personer som sedan i somras har gjort ingenting - som jag vet om! Självfallet kan - & säkerligen har - x antal av dessa debatterat på internet eller öga mot öga med en vän & liknande, men att det skulle handla om en förkrossande majoritet har jag svårt att tro med tanke på hur kylslaget intresset tycks vara. Kanske är ingen av dessa redo att göra någonting aktivt nu eller ens detta år, & det är helt OK! Som sagt, allt jag begär är ett par sekunder av hela ditt liv, & dom kanske du inte vill - eller kan - ge just nu, men om så bara någonsin är du en medlem att räkna med. Du är en kämpe.
Engagemanget is out there, men finns det inte i dig vare sig i nutid eller framtid ber jag dig en en gång att träda ur gruppen då det enda du är med & skapar är ett förvillande medlemsantal som är till stjälp snarare än hjälp. Precis som i massmeddelandet från augusti önskar jag dig all lycka med engagemang inom andra områden du månne har mer kraft för. Känner du att du har någonting att ge hoppas jag att du hänger kvar, för tillsammans ska vi skapa svensk historia!
Väl mött.
/Marielle.
HAR DU OCKSÅ EN TEXT DU ÖNSKAR SPRIDA? SKICKA IN DEN TILL TUTTREVOLUTION@LIVE.SE
JOINA: TUTTREVOLUTION.
JOINA: TUTTREVOLUTION.
2 kommentarer:
Jag agrumenterade med min morbrors fru om kvinnors bröst och hur media har sexualiserat de så enormt och mycket annat, men det blev ingen motargument för hon tyckte likadant. Men känns endå så skönt att snacka om det, få ut det.
Tag upp det med andra också "nämen du är en sån där feminist, är inte du lite feminist" Nej men jag är feminist, undra om man kan vara "lite" feminist. För mig är det antingen eller.
Men jag går gärna med på demos och annat och debatterar i min vardag och i olika forum.
Fast jag inte har facebook. Men det spelar ingen roll, så länge man GÖR något som du skriver.
Ja att diskutera åsikter även med en gelike kan vara givande bara det! Man kan lära sig av varandra eftersom man kan ha olika syn & tankar angående någonting även om man delar samma grundtanke.
Superbra att du agerar, att tala om det är utmärkt!
/Marielle
Skicka en kommentar